Ett tvångsomhändertagande av barn innebär att föräldrarnas rätt att bestämma över barnet begränsas, då det är någon annan som tar hand om barnet eller för att barnet/ungdomen vårdas på grund av till exempel missbruk eller kriminalitet. Omhändertagandet sker med stöd av lagen om omhändertagande av barn och unga (förkortas LVU). Du kan läsa mer om LVU på Riksdagen.se.
Ett omhändertagande blir aktuellt om man misstänker att barnets hälsa och utveckling skadas och att vård inte kan ges på frivillig väg på grund av att vårdnadshavare eller den unge själv inte går med på att få stöd och hjälp av Socialtjänsten.
Vet du med dig att ett barn i din närhet far illa i hemmet eller en ungdom som hamnat i missbruk? Då finns det hjälp att få. Du kan exempelvis vända dig till Socialtjänsten i din kommun för stöd och hjälp. Därefter tar de beslut om nästa steg.
Ett ärende om tvångsomhändertagande börjar med att Socialnämnden i den aktuella kommunen ansöker om ett omhändertagande till Förvaltningsrätten. Sedan prövar Förvaltningsnämnden målet och beslutar om ett omhändertagande är aktuellt eller inte. Om det är ett akut fall kan Socialnämnden ta beslut om ett omedelbart omhändertagande, som då kommer att prövas av Förvaltningsrätten inom en vecka.
Om det går så långt som till domstolsförhandling kommer förvaltningsrätten kalla alla delaktiga till en muntlig förhandling. Då får barnet och dess vårdnadshavare ett offentligt biträde som försvarar deras intressen – som staten betalar. För dessa tillfällen finns det advokatfirmor som är specialiserade på just omhändertagande av barn.
Om förvaltningsrätten efter sin prövning bestämmer att barnet/ungdomen ska vårdas enligt LVU är det Socialnämnden som avgör vad nästa steg blir. I första hand placeras barnet oftast i ett familjehem, men ett ungdomshem kan också bli aktuellt. Rör det sig om omhändertagande på grund av missbruk kan barnet/ungdomen istället hamna på ett vårdhem.
Ett omhändertagande kan undvikas genom att barnet och vårdnadshavaren samarbetar med Socialtjänsten i sin hemkommun, för att tillsammans hitta de bästa möjliga lösningarna för barnet, både kortsiktigt och långsiktigt. För att undvika omhändertagande handlar det i grund och botten om att ge barnet den vård och omsorg det behöver och ta kontakt med Socialtjänsten i god tid om man märker att ett barn eller ungdom far illa eller är illa ute.